När du har läst följande beskrivning, hur jag hittade bildens busksvamp, behöver du inte någon annan beskrivning för att känna igen arten i naturen.

Eftersom jag har försökt att ta med minst ett exemplar på varje fynd, så gjorde jag det med busksvampen samma sak. Men det var en svår uppgift. Flera gånger var jag på vägen att kasta bort fyndet. Först stank den hemskt i korgen trots två papperspåsar. För att inte smitta lukten till alla fynd, var jag tvungen skynda till bilen där jag hade kraftigare påsar. Detta fynd jag rullade in i en papperskasse och la den tillsammans med reservhjul för att slippa stanken. Trots det kände jag hela hemfärden hur stanken kom ut ändå.

Hemma skulle jag sedan torka alla mina fynd. Ett visst paket fick vänta tills alla andra var färdiga. Tur nog är busksvamp tunnköttig och torkar lätt. Till slut var jag tvungen torka även den. Hela torkning fick ske ute på balkongen ifrån min näsa.

Nästa dag när jag skulle ta fram min luktlös fynd och packa den in i fyndpåse, så visade det sig, att stanken var kvar i svampen. Jag var tvungen packa fyndet till flera påsar på varandra och sedan i en ask, som jag tejpade fast. Så är min busksvamp packad även idag.

Du kan väl föreställa dig, hur det stinker i  en fuktig granskog där dessa svampar finns hundratals. På sådan fyndplats hade jag bildens busksvamp. När man kom  dit, var det första tanken, att det finns ett djurlik någonstans.

Jag har aldrig förut sett busksvampar så mycket någonstans och aldrig heller kännt detta stank så kraftigt. Ett sådant skogsparti finns nära Arlanda flygplats.