| Kännetecken: |
Gulbrun slemmig svamp. |
| |
|
| Hatt |
Hatt är 8-15 cm bred, färgen varierar från ljusbrun
till mörkbrun, välvd, slemmig som fuktig och klibbig som torr. |
| Rör |
Rör är ljus- eller klargula, som äldre smutsgula.
Rörmynningar är små och runda, som unga täckt av ett
vitt hudartad hylle. |
| Sporavtryck |
Sporavtryck är okragult. |
| Fot |
Fot är smutsvit, ganska kort och kraftig, ibland lite längre
och smalare. Den har en stor, först vit sedan brunsvart hudartad ring.
Den är det hyllet, som täckte porer, före den lossnade från
hattkanten. Ovanför ringen finns på gul botten små bruna
prickar. |
| Kött |
Smörgult och ganska snart mjuk. |
| Doft |
Fruktaktig doft. |
| Smak |
Smaken är något syrlig. |
| Växtplats |
Smörsopp växer i barrskog nära tall. Vanlig syn är
massor smörsopp på sandiga skogsvägar och tallhedar. Den
bildar mychorrhiza med tall. |
| Växtperiod |
Från sommaren till hösten, från juli till oktober. |
| Spridning |
Allmänn i hela Skandinavien. |
|
|
| Jämför med detta |
Grynsopp (Suillus granulatus)
kan lätt förväxlas med Smörsopp. Hatt kan ha mycket
likadan färg och kan vara lika väl slemmig eller klibbig.
Rör är ljusgula och har ofta som ung ljusgula vätskedroppar.
Fot är utan ring, har upptill ljusgula till brunaktiga gryn och på
fuktigt väder eller som ung med vätskedroppar.
"Rödbrun lärksopp" (Suillus
clintonianus) är en av förväxlingsarter, Den har rödbrun
hatt och påminner för övrigt Lärksopp.
Lärksopp (Suillus grevillei)
kan också förväxlas med Smörsopp. Den har gulare hattfärg,
foten är längre och smalare och ringen betydlig mindre. Den växer
tillsammans med lärk.
Alla dessa tre arter är likvärdiga som matsvampar. För
att förväxla dem har ingen betydelse för henne/honom, som
är ute efter goda matsvampar. |
| Säkraste skillnad |
Grynsopp har ingen ring. Lärksopp har gulare färg
på hatten och växer med lärk, Smörsopp växer
med tall. |
| Bra att veta |
Smörsopp samlar i sig tungmetaller. Plocka inte därför
dem nära mycket trafikerade vägar.
Smörsopp är lätt att rensa, om man delar hatten från
rörsidan mot hattytan så, att hatthuden inte går sönder.
Därefter lossar man hattköttet från hatthuden från
mitten mot kanten, först den ena halvan och sedan den andra.
|
