| Kännetecken: |
Färgen varierar från gråbrun till klarröd,
luktar sill. |
| |
|
| Hatt |
Hatt är 5-10 cm bred. Hatthuden har mycket varierande färger.
Den kan vara vinröd, brunaktig, olivgrön eller gröngul,
ibland jämnfärgad, ibland mycket bråkig. Som ung är
ytan klibbig, som äldre är den torr. Bästa kännetecken
är, att hatthuden saknar glans, som är typiskt till de flesta
kremlor. Hatthuden kan räcka över kanten till skivtoppar. |
| Skivor |
Skivor är först bleka, sedan gräddgula och de blir
brunaktiga med skada eller som gamla. |
| Sporavtryck |
Sporavtryck är gräddgult. |
| Fot |
Fot är vit och minst lite röd färg någonstans,
men kan också vara helt karminröd, vid skada brunfläckig. |
| Kött |
Kött är först vitt och spröd. Vid tumning och
med tiden blir det gulbrunt. |
| Doft |
Sillkremla har mild doft som ung, som gammal och några timmar
efter plockningen påminner doften saltsill. |
| Smak |
Smaken är mild mandelsmak. |
| Växtplats |
Sillkremla växer i många typ av skogar, från lövlundar
till karga tallhedar. |
| Växtperiod |
Växtperiod börjar redan på sommaren och räcker
till hösten. |
| Spridning |
Allmän i hela Skandinavien. |
|
|
| Jämför med detta |
Eftersom sillkremla varierar så mycket i färgen, kan
den förväxlas med många andra kremlor. |
| Säkraste skillnad |
Att känna doften efter ett par timmar från plockningen
ger bästa kännetecken, för att ingen anna kremla doftar
sill. |
| Bra att veta |
Sillkremla är en läcker matsvamp. Doften försvinner
med lagning till maten. |
| Annat |
Sillkremla är egentligen en grupp av flera arter. Det finns
redan några som är artskilda, men gruppen är inte färdig
undersökt. För henne/honom som söker efter goda matsvampar
har artdelningen ingen betydelse, alla är lika goda som matsvampar. |
