| Kännetecken: |
Scharlakansröd skivling |
| |
|
| Hatt |
Hatt är 7- 11 cm bred, välvd till utbredd. Hatthud är
som ung scharlakansröd till blodröd och bleknar senare, ofta
något mörkare i mitten. Den är nästan helt avdragbar,
klibbig. |
| Skivor |
Skivor är vidvuxna till urnupna, vita, senare gulaktiga. |
| Sporavtryck |
Sporavtryck är vitt. |
| Fot |
Fot är vit, fyllig, som äldre porös med gråaktig
och vattnig ton. |
| Kött |
Kött är vitt och bräckligt. |
| Doft |
Doft svagt fruktartad. |
| Smak |
Smak brännande skarp. |
| Växtplats |
Giftkremla växer i barr- och blandskogar på fuktiga ställen
som kärrkanter. |
| Växtperiod |
Den växer från sommaren till senhösten. |
| Spridning |
Allmän i Finland och i Sverige. |
|
|
| Jämför med detta |
Det finns flera arter av röda kremlor, vissa är milda
och vissa skarpa. |
| Säkraste skillnad |
Lackkremla (Russula rhodopoda) växer i granskogar. Den
har lackröd, glänsande hatt, som är ibland mörkare
i mitten. Också fot är röd.
Pepparkremla (Russula badia) är ganska sällsynt,
mörkröd. Den doftar svagt som blyertspenna och dess smak är
brännande skarp. Om man har en gång smakat den så känns
det länge som man hade fått brännsår i tungan. |
| Bra att veta |
Den brännande skarpa smaken av Gifkremla försvinner inte
genom matlagning. I Mellaneuropa anses svampen vara giftig. |
|
|
