| Ramaria flava (Schaeff.)
Quél.
Keltahaarakas (Gul fingersvamp) Syn. Clavaria flava |
![]() |
![]() |
| Kännetecken: | Gul, förgrenande svamp |
| Fruktkropp | Fruktkropp är 12- 15(-30) cm bred och ofta lika hög som bred. Den är tätt förgrenade. Grenar nedtill vita, uppåt övergående gult och med klargula toppar. |
| Sporavtryck | Sporavtryck är blekgult. |
| Fot | Stam är tjock, vit vid basen. Den förgrenar sig tätt, varifrån busklik eller korallik utseende. |
| Kött | Kött är blekt och sprött. |
| Doft | Ingen kännbar doft. |
| Smak | Smak mild, kan vara något besk som gammal. |
| Växtplats | Gul fingersvamp växer på marken i mossiga granskogar. |
| Växtperiod | Den växer på hösten. |
| Spridning | Gul fingersvamp lär vara allmän upp till Norrbotten. |
| Jämför med detta | Lömsk fingersvamp (Ramaria formosa)
är lax- eller orangeröd i grenarna och klargul i topparna. Den
är svagt giftig och orsakar illamående och diarreer. I storleken
är den lik Gul fingersvamp. Denna art smakar beskt.
Granfingersvamp (Ramaria eumorpha) är mindre, smutsgul fingersvamp, som smakar mycket best. Den plockas upp som liten Gul fingersvamp. Gullhorn (Calocera viscosa) är en mycket liten grenig, gelatinös svamp, som ofta har plockats upp som liten början till Gul fingersvamp. Den hör inte alls till fingersvampar utan till gelesvampar. Den är djupare och glesare förgrenade. Arten är inte giftig, men seg. Ibland brukar jag tugga den ett tag som tuggummi för att den är läskande. Den smakar inte dåligt. |
| Säkraste skillnad | Att smaka en gul fingersvamp är det bästa sättet
att skilja goda matsvampar från illasmakande eller giftiga.
En god fingersvamp är mild i smaken utan någon besk eftersmak. En giftig eller dålig fingersvamp smakar beskt och/eller lämnar besk eftersmak. |
| Bra att veta | Det finns ett antal gula fingersvamparter. De är svåra
att skilja från varandra eftersom de säkraste kännetecken
är mikroskopiska. Artnamn är inte heller ännu internationellt
fastställda och ela gruppen saknar bättre utredning.
För nuvarande är följande övriga arter beskrivna:
Ramaria sanguinea, som skiljer från andra med att dess
stam blir som gammal eller vid skrapning med vinröda fläckar.
I Mellaneuropa finns en liknande art, Ramaria eosanguinea, som skiljs
endast mikroskopiskt av R.sanguinea.
|
|
|