Fungi in Finland and in Sweden

Ramaria flava (Schaeff.) Quél.
Keltahaarakas (Gul fingersvamp)
Syn. Clavaria flava

Kännetecken:	Gul, förgrenande svamp

Fruktkropp	Fruktkropp är 12- 15(-30) cm bred och ofta lika hög som bred. Den är tätt förgrenade. Grenar nedtill vita, uppåt övergående gult och med klargula toppar.

Sporavtryck	Sporavtryck är blekgult.
Fot	Stam är tjock, vit vid basen. Den förgrenar sig tätt, varifrån busklik eller korallik utseende.
Kött	Kött är blekt och sprött.
Doft	Ingen kännbar doft.
Smak	Smak mild, kan vara något besk som gammal.
Växtplats	Gul fingersvamp växer på marken i mossiga granskogar.
Växtperiod	Den växer på hösten.
Spridning	Gul fingersvamp lär vara allmän upp till Norrbotten.

Jämför med detta	Lömsk fingersvamp (Ramaria formosa) är lax- eller orangeröd i grenarna och klargul i topparna. Den är svagt giftig och orsakar illamående och diarreer. I storleken är den lik Gul fingersvamp. Denna art smakar beskt. Granfingersvamp (Ramaria eumorpha) är mindre, smutsgul fingersvamp, som smakar mycket best. Den plockas upp som liten Gul fingersvamp. Gullhorn (Calocera viscosa) är en mycket liten grenig, gelatinös svamp, som ofta har plockats upp som liten början till Gul fingersvamp. Den hör inte alls till fingersvampar utan till gelesvampar. Den är djupare och glesare förgrenade. Arten är inte giftig, men seg. Ibland brukar jag tugga den ett tag som tuggummi för att den är läskande. Den smakar inte dåligt.
Säkraste skillnad	Att smaka en gul fingersvamp är det bästa sättet att skilja goda matsvampar från illasmakande eller giftiga. En god fingersvamp är mild i smaken utan någon besk eftersmak. En giftig eller dålig fingersvamp smakar beskt och/eller lämnar besk eftersmak.
Bra att veta	Det finns ett antal gula fingersvamparter. De är svåra att skilja från varandra eftersom de säkraste kännetecken är mikroskopiska. Artnamn är inte heller ännu internationellt fastställda och ela gruppen saknar bättre utredning. För nuvarande är följande övriga arter beskrivna: Ramaria aurea (Guldfingersvamp), Ramaria flavescens och Ramaria lutea. Dessa kan växa i löv- eller barrskog och har aprikosfärgad anstrykning på grenarna, mikroskopiskt några har söljor, andra inte och de har också något olika sporform. Ramaria sanguinea, som skiljer från andra med att dess stam blir som gammal eller vid skrapning med vinröda fläckar. I Mellaneuropa finns en liknande art, Ramaria eosanguinea, som skiljs endast mikroskopiskt av R.sanguinea. Ramaria broomei har ett finskt namn, som beskriver, att den får mörka fläckar. Ramaria sandaracina kanske inte finns i Finland eller i Sverige. Den är mycket lik gul fingersvamp.