| Kännetecken: |
Lilabrun skivling |
|
|
| Hatt |
Hatt är 5-12 cm bred, välvd, pucklig, köttig, rödbrun,
gråbrun eller lilabrun. Hatthuden är trådig, på
torka glänsande, på våta klibbig, men inte slemmig trots
namnet. |
| Skivor |
Skivor är tjocka, gläsa, vaxartade, nedlöpande, som
ung rödbruna, senare purpurbrun till gråsvarta. |
| Sporavtryck |
Sporavtryck är svart. |
| Fot |
Fot är 3-10 cm lång, ofta buktig, rödbrun till rödgul,
avsmalnande mot basen. Den är på ytan sidentrådig, som
ung räcker trådar upp till hattkanten som skydd av skivor. När
skyddet lossnar, blir den som ringzon på foten och färgas senare
svart av sporer. |
| Kött |
Kött är gulröd, i fotbasen saffransgult. |
| Doft |
Ingen nämnvärt doft. |
| Smak |
Smak är mild. |
| Växtplats |
Rödgul slemskivling växer i barrskogar, mest i tallskogar
och bildar mykorrhiza med tall. Den växer enstaka här och var
eller några tillsammans. Aldrig i stora mängder. |
| Växtperiod |
Den växer från sensommaren till hösten. |
| Spridning |
Tämligen allmän i hela Skandinavien. |
|
|
| Jämför med detta |
Rödgul slemskivling är vanligen lätt att identifiera.
Av misstag kan den dock förväxlas med bruna vaxingar pga sina
tjocka, gläsa och vaxartade skivor.
Rosenslemskivling (Gomphidius roseus) kan ibland förväxlas
med Rödgul slemskivling. |
| Säkraste skillnad |
Vaxingar har vitt sporavtryck, Rödgul slemskivlivg svart.
Rosenslemskivling har rosenröd hatt och vitaktiga skivor. Den
växer oftast tillsammans med Örsopp (Suillus bovinus). |
| Bra att veta |
Rödgul slemskivling är välsmakande matsvamp, som
färgas till rödbetsröd vid tillagning. |
|
|
