| Kännetecken: |
Brunflällig hatt. |
| |
|
| Hatt |
Hatt blir 6-20 cm bred. Den är brun- och storfjällig och
välvd. |
| Skivor |
Skivor är mycket täta, som unga rödgråa, senare
rödbruna och till sist svartbruna. |
| Sporavtryck |
Sporavtryck är brunt. |
| Fot |
Fot är hög, stadig och ihålig. Den har en ring,
som har på undersidan bruna fjäll. |
| Kött |
Kött är vitt och rodnar i snitt omedelbart rosa till vinrött. |
| Doft |
Ingen särskild doft. |
| Smak |
Smak är mild och behaglig. |
| Växtplats |
Blodchampinjon växer under barrträd i skogar och parker.
Ofta i grupper. |
| Växtperiod |
På hösten. |
| Spridning |
I Sverige lär den vara tämligen allmän, I Finland
uppskattas den som sällsynt i södra Finland. |
|
|
| Jämför med detta |
Det finns flera arter av brunfjälliga och rodnande champinjoner,
som är svårt att skilja från varandra. De alla är
dock lätt att skilja från andra svampar. |
| Säkraste skillnad |
Skogschampinjon (Agaricus silvaticus)
liknar mest blodchampinjon. Den rodnar också i snitt, men inte så
snabbt och starkt som blodchampinjon. Den har också smalare och propotionellt
längre fot. Säkraste skillnaden finns i ringen, Blodchampinjon
har bruna fjäll under ringen och Skogchampinjon har vita fjäll. |
| Bra att veta |
Champinjoner skall inte plockas på ställen, där
det finns trafik eller indutri i närheten. Samma gäller konstgödslade
stadsparker. Champinjoner samlar i sig tunga metaller, som är giftiga
för människor. |
| |
|
