| Kännetecken: |
Vit skivling |
| |
|
| Hatt |
Hatt blir 10-15 cm bred, som ung ägglik, sedan välvd och
till sist utbredd. Hatthuden är vit med brungul toning, sidenmatt
och torr och gulnar vid beröring. |
| Skivor |
De täta, urnupna skivorna är först gråvita,
sedan gråröda och till sist brunsvarta. Skivorna är ganska
länge skyddade av hyllet, som sedan blir kvar som ring i foten. |
| Sporavtryck |
Sporavtryck är brunt. |
| Fot |
Foten är vit, ungefär lika lång, som hatten är
bred och ganska smal. Den har en bred, väl utvecklad ring, vars undersida
har mjuka, tjocka knoppar eller fjäll. |
| Kött |
Kött är vitt. |
| Doft |
Doften är anisliknande. |
| Smak |
Smaken är mild och behaglig. |
| Växtplats |
Den växer mest på gräsmattor och mycket gödslade
ängar och trädgårdar. |
| Växtperiod |
Den börjar växa på sommaren och fortsätter
rikligt till hösten. |
| Spridning |
Snöbollschampinjon träffas i hela Skandinavien. Den är
allmän i södra och mellersta delar av Finland och Sverige, och
blir sällsyntare norrut. |
|
|
| Jämför med detta |
Snöbollschampinjon kan förväxlas med Vit
flugsvamp (Amanita virosa), som är dödligt giftig. |
| Säkraste skillnad |
Vit flugsvamp har dock helt vita skivor, som är gläsare
och ändrar inte färg med tiden. Champinjoners skivor blir alltid
bruna till sist eftersom sporer är bruna. Vitflugsvamp har vitt sporavtryck.
Den har också en slida i foten, vilken saknas helt av champinjoner.
När man delar hatten, ser man tydligt även hos unga fruktkroppar,
att Snöbollschampinjonen har färgade skivor. |
| Bra att veta |
Snöbollschampinjon är en läcker svamp, men den skall
ätas varsamt och aldrig plockas till matlagning från gräsmattor
vid vägar eller industrin. Champinjoner samlar i sig tunga metaller,
vilka är giftiga för människor. |
| |
|
